Gotlandskanin

På Haget har vi 4-6 gotlandkaniner i avel. De har en mängd olika färger och till varje sommar finns fina kaninungar leveransklara.

Utveckling

Tamkaninen härstammar från vildkaninen, Oryctolagus cuniculus, som hör hemma i Medelhavsländerna. Man vet att sjöfarare redan för 3 000 år sen planterade ut vildkaniner på öar längs färdvägen för att ha en tillgänglig köttreserv. Till Sverige kom den troligen söderifrån med munkar på 1500-talet, långt innan vildkaninen som etablerade sig här först i början av 1900-talet. Sedan 1800-talet har kaniner funnits på svenska gårdar för kött- och pälsproduktion i mindre skala. Den exakta omfattningen har inte kunnat klargöras på grund av brist på dokumentation om kaninhållningen, troligen för att de har varit så ekonomiskt oviktiga att de inte har redovisats. Några platser utgör dock undantag, till exempel Gotland, där det finns en långvarig kaninhållning dokumenterad.

Därifrån finns beviset att en svensk lantras har funnits vid sekelskiftet 1900 – den svenska bondkaninen. Den gamla lantrasen försvann dock under 1900-talet till fördel för de mer högproducerande köttraskaninerna. I södra Sverige och på Gotland var lantraskaninerna vanligast.

Under 1900-talet och speciellt under världskrigen blev kaninerna viktiga mattillskott, inte minst för hushållen i städernas arbetarkvarter. Efter andra världskriget avtog intresset märkbart och på 1960-talet trodde de flesta kaninintresserade att den svenska lantraskaninen var utdöd. Mot slutet av 1970-talet fann man dock på Gotland ett knappt tiotal besättningar av den gamla lantraskaninen, därav namnet Gotlandskanin. 1993 gjordes en inventering och efter denna slöts rasregistret. Dagens gotlandskaniner är således ättlingar till dessa inventeringsdjur. Idag anses gotlandskaninen vara en av de mest opåverkade lantraserna i Sverige

Rasbeskrivning
En gotlandskanin väger 3-4 kg och det är ingen skillnad i vikt mellan hanar och honor. Honans kropp är relativt långsträckt medan hanen är mindre och har en mer kompakt kroppsform. Öronen är tunna och relativt smala och ca 12-13 cm långa för en normalstor kanin. Formen är spetsig snarare än rundad. Ögonen är stora och har ett vaket uttryck och alla ögonfärger förekommer. Pälsen är normalt kort och blank med tät underull och varierar mycket i färg och teckning. De flesta färger som förekommer hos raskaniner finns även hos gotlandskaniner, men oftast i mindre utpräglad form.

Gotlandskaninen är livlig och nyfiken till sitt temperament och visar stor nyfikenhet för sin omgivning. Den har god fruktsamhet och får i snitt 6 – 8 ungar per kull, ibland upp till 10 stycken. Honan tar väl hand om sina ungar, därför är överlevnaden god. Ungarnas tillväxt är ganska långsam i jämförelse med produktionsraserna men å andra sidan är foderbehovet mindre. De ska vara minst åtta veckor innan de skiljs från honan och är redo att komma till nya hem.

Läs mer om gotlandskaninen: ”Bevarandegenetisk status hos gotlandskanin – en svensk lantras”, examensarbete av Lovisa Wennerström, Stockholms universitet. www.gotlandskaninen.se