På Haget har vi haft en brun russvalack som hette Fröding som vi red och körde med vagnar och olika redskap. Han föddes 1994 och kom till oss på Haget i september 2009. Våren 2016 fick han problem med fång igen, något som varit återkommande de senaste åren, och då valde vi att låta honom få springa på de evigt gröna ängarna istället för att han skulle ha ont och stå instängd större delen av sommaren och inte kunna gå med sina kompisar och äta det goda gräset som han älskade att göra. Hoppas du har det bra nu Fröding och tack för de fina åren vi fick med dig!
Hästens historia
Under 1700-talets senare hälft blev det allt vanligare att använda hästar inom jordbruket. För att klara allt tyngre redskap importerades hingstar av stora och tunga hästar som fanns nere i Centraleuropa och England. Under 1800-talet ökade variationen av hästar. Förutom framavlandet av den tyngre arbetshästen till jordbruket, hade man importerat hästar från främst England, Tyskland, Ryssland och Spanien för att få en bra rid- och vagnshäst av varmblodstyp.
Hästen användes i liten skala inom armén till och med andra världskriget, men ersattes sen av motorfordon. Från mitten av 1900-talet mekaniserades jordbruket mer och mer och många hästar blev överflödiga.
I dagens samhälle spelar hästen fortfarande en stor roll inom hästsporten och som hobby. Det finns även en svagt växande marknad för användandet av hästen i bland annat skogsbruket och för gräsklippning i städer.
Gotlandsrussets historia
Flera stuterier bildades i början på 1900-talet med uppgift att bevara det utdöende russet. Enligt uppgift torde det vid sekelskiftet ha funnits ca 150 utegångshästar, huvudsakligen gående på Lojsta hed. Stuteriverksamheten visade sig inte vara någon lysande affär varför de avvecklades. 1922 upphörde aveln helt och de kvarvarande russen, sju ston och några unghästar, skänktes till Gotlands läns hushållningssällskap med villkor att sällskapet i fortsättningen höll en stam av russ. Hushållningssällskapet flyttade de mottagna russen till Lojsta hed och har sedan dess hållit en russtam där.
År 1910 bildade de kvarvarande russuppfödare på södra delen av ön Gotlands Russavelsförening. Föreningens medlemmar hade sina hästar betande på Lojsta hed, där de gick fritt över de nästan en kvadratmil stora skogsmarkerna. Efter hand inhägnades och utökades russbetesmarkerna och omfattar idag 650 ha uppdelat på tre beteshagar.Arbetet i ovan nämnda russavelsförening blev emellertid inte särskilt livaktigt och 1921 fanns endast ett fåtal russuppfödare kvar, huvudsakligen från Lojsta, Linde och Gerum socknar.
Rasbeskrivning
Mankhöjden varierar mellan 115 och 130 cm, men idealet är mellan 123 och 126 cm. Alla färger är tillåtna förutom homozygot gulanlag, (sk albinism), skimlar, blackar och dorsalskäckar (dorsal betyder rygg).
Dess litenhet i kombination med ett gott temperament har gjort den populär som ridskole- och turridningsponny. Russen har en ganska rejält sluttande bog vilket gör den till snabb och energisk travare, helt överlägsen i sin storlek. Ponnytrav har också funnits på Gotland sen 1950-talet.
Läs mer om gotlandsruss på www.gotlandsruss.se och www.lojstahedrussen.se |
![]() |