Lantras - vad är det?

 

Enkelt uttryckt är lantras en husdjursras av äldre typ. Begreppet lantras är dock inte självklart och ingen beskrivning passar helt in på alla de lantraser vi har. Den definition som bäst stämmer och är allmänt accepterad inom lantraskretsar är skriven av Håkan Hallander 1998 och lyder:

 

”En lantras kan definieras som en population som levt tillräckligt länge i ett område för att ha hunnit anpassa sig till områdets olika förhållanden. Detta beroende av och anpassning till hemområdet, ’torvan’, är lantrasens främsta egenskap.”

 

  

I den vanliga husdjursproduktionen korsas andra raser in, ofta utländska, för att förbättra produktionsegenskaperna. För lantraserna har det viktiga varit att djuren ska ha förmåga att själva hitta föda, ha lätta födslar och vara villiga att föröka sig. Utseende har varit av underordnad betydelse och därför varierar ofta lantraser ganska mycket mellan olika individer inom samma ras, till exempel i färg. Innan 1850-talet kan man i princip säga att de flesta av lantbrukets djur var av lantras. Därefter satte industrialiseringen igång och detta påverkade även lantbruksdjuren.

 

Varför lantras?

Att bevara lantraser innebär inte bara att raser som sådana ska överleva utan även den variation som finns inom den. Det sunda bondförnuftet som rådde vid val av livdjur måste få fortsätta råda som det alltid har gjort. Att hålla lantraser bidrar till att bevara den biologiska mångfalden, vilket Sverige har skrivit under att jobba för i konventionen om biologisk mångfald. Här ingår allt levande, deras gener och miljöer och således också äldre typer av lantrasdjur. Ett starkt vägande skäl till att ha många raser är att säkra framtida eventuella behov av produktionsaveln. Om produktionsförutsättningar och klimat ändras behövs kanske återigen härdigare djur som klarar sig på mindre resurser.


Att hålla lantraser är också viktigt av kulturhistoriska skäl. Likväl som man arbetar för att bevara föremål, byggnader och miljöer från gångna tider är det viktigt att det finns djur som ser ut ungefär som de gjorde förr. Lantraserna vittnar om våra förfäders hårda förhållanden och krav på djur som klarade att försörja sig och producera under dessa torftiga förhållanden. Utöver det kan det vara viktigt att bevara lantraserna för att inte möjligheten till forskning när det gäller mer ursprungliga raser ska gå förlorad.

  

 

Sist men inte minst är ett viktigt skäl att den mångfald av färg, form och egenskaper som lantraser bidrar med berikar våra liv och gör djurägandet roligare!

 

På Haget har vi följande djur som representerar svenska lantraser: gutefår, göingegetter, gotlandskaniner, Därutöver har vi nordsvensk brukshäst, och norsk fjordhäst, samtliga stambokförda, som representerar gamla nordiska hästraser. Givetvis finns även några bondkatter på gården.

 

Läs mer: Lantraser i fara – husdjurens mångfald av Curt Matzon.
Lantraser i genbank – broschyr utgiven av Jordbruksverket.